Pressröster

"En kärleksfilm behöver inte nödvändigtvis handla om Meg Ryan och Tom Hanks. En kärleksfilm kan också vara en fusion mellan en regissör och en berättelse - kärlek till människan. Det har tänts en ny stjärna på ungdomsfilmens himmel - Malin Myrén. Hon har både regisserat och skrivit manus till sin novellfilm Stå ut! Och med sin empatiska förmåga och djupa förståelse för sina huvudpersoners tvivel lyckas hon förmedla den här hoppfulla känslan av att varje människa är viktig.

Ett grått Malmö målas upp till tonerna av suggestiv musik, krackelerade fasader, skräpet efter torghandeln på Möllan, Disponentgatans mörka5-våningshus, en tom lekplats, en dyster skolgård, en sliten loftgång, regn, passager mellan skrytbyggen i centrum, lyxvåningar i Västra hamnen och tunnlar över cykelbanorna fyllda med nymålad graffitti - det är mellanrummen, där människor försöker överleva, stå ut med sina liv, drömma sig till något större. Ett rum med både rörelse och stillhet - dit man söker sig om man känner att man är på väg, men ändå tveksam. Ett bortglömt offentligt rum, som ingen vill kännas vid. Hanna och Linn är bästisar. Hanna är en galenpanna som vågar vara sig själv och ha roligt fastän hennes klasskamrater kallar henne hora, hennes föräldrar är intill döden trötta på sina egna liv och lärarna utbrända. Men hennes vän Linn, som sett sin kärlekstörstande mamma ägna all tid till att hitta bekräftelsen av sig själv via en mans blick, vill prova någonting annat. Linn vill inte sitta i Hannas rum och skriva hiphop alltid. Hon vill testa pojkarnas nyfikenhet, sin egen nyfikenhet, vara som alla andra en stund, för att se hur det är. De blir ensamma - Hanna med sin dröm om att slå igenom som rappare - Linn med ett utanförskap mitt i den låtsadegemenskapen.De båda skådespelarna Maja Herrström och Martina Löfstedt ger sinarollfigurer både blod, svett och tårar. Tonåringens vibrerande utsatthet när vännerna sviker, när vuxendomen står för dörren, när världen är obegriplig,komplex och oformulerad är gestaltad med nyanser, små skiftningar i grått.

Det är en av de bästa ungdomsfilmerna sedan Fucking Åmål! Det borde vara överflödigt att skriva, det som nu trots allt skrivs. Det borde vara en självklarhet att en sådan här film visas på festivaler, TV, biografer, skolor och högskolor. Men eftersom det inte är självklart, tyvärr, så är det nu ändå skrivet. Hoppas att det skapas större utrymme för filmen än vad som skapas för unga människor i allmänhet. Att någon bryr sig tillräckligt mycket och vet att varje människa är en berättelse."