Mats Weman, som regisserat filmen tillsammans med Stefan Berg, förklarar varför statyn fick spela huvudrollen:

 "Det började med en bild i huvudet. Jag såg den här stackars statyn köras runt på ett lastbilsflak, fram och tillbaka i Malmö, i en ambition att hitta en plats där han kunde få stå och gråta i fred. Det var en absurd bild med rent grafiska kvaliteter och som fångade det tragikomiska i den här lilla historien. Och själva allegorin var ju tydlig. Limhamnsborna dömde ut honom för att han grät, i ett perfekt samhälle som deras fanns inte plats för de svaga, den som gråter får helt enkelt söka sig någon annanstans.
Till denna lilla berättelse visade sig Malmö Konstmuseums chef Göran Christenson utgöra en utmärkt spegelbild, som en man som förkroppsligade de lite mjukare, manliga värdena. Göran och "Gösta" blev ett utmärkt radarpar som fick lite praktisk hjälp längs vägen av den altruistiske stadsträdgårdsmästaren Gunnar Ericson."